Londonbo

Hej alla underbara klassisar! Fast störst hej till madridarna och parisarn för jag saknar er jättemycket :( ibland känns det bara sjukt bull att vi splittats upp för det skulle vara så jäkla kul att göra detta tillsammans med er! Hoppas ni har det överfett där i allafall:)

Så, tillbaka till London. Tänkte berätta lite om hur allt känns och lägga upp lite bilder såklart!

Det känns faktiskt inte så speciellt som man tänker sig. Eller jo, om man verkligen tänker på att shit nu är jag verkligen här, i ett annat land osv, så kan man ju knappt tro det. Men det har inte tagit så lång tid att vänja sig och det känns liksom inte konstigt längre att jag faktiskt bor här nu!

När det gäller skolarbete så är jag faktiskt glad över att det har känts så mycket lättare här! Verkligen en skillnad. Dagarna är ju inte så långa, (idag slutade vi tio i ett och imorgon slutar vi tio över tolv liksuuum...!) och det är ju inte så många jobbiga ämnen, tack och lov! Matten går förvånande bra och jag har mycket lättare för att plugga och hänga med här och nu! Är det likadant för er i Madrid och Paris? Och tro det eller ej men jag har börjat träna tre gånger i veckan också (hehe måste ta upp det för jag är superstolt) , Oliver är härmed min private coach och det känns bra att ha någon som pushar en.

Jag antar att det värsta med den här resan är (vilket jag nog inte är ensam om att tycka) avståndet från vänner och familj. Jag saknar mina vänner där hemma extremt mycket och även fast klassisarna här är de bästa klasskompisarna man kan tänka sig så känner man ändå av längtan efter de där meningsfulla pratstunderna man bara kan ha med sin absoluta bästis. Detta gör dock mig ännu gladare över att jag hamnat i en sån bra familj! För om jag inte hade gjort det så hade det väl antagligen varit ännu något jobbigt att tänka på. Jag gillar verkligen min familj och känner mig redan nästan som en av dem. De är absolut sig själva och sociala vilket har gjort det rätt så lätt att komma nära dom. Min mamma Juliet gillar att prata rätt mycket och egentligen så behöver man inte säga värst mycket för att hålla henne igång haha. Hon är väldigt gullig och gillar att skämta och har till och med tagit ut mig på fika. (Hon har även lovat mig att hon ska lära mig laga friterad kyckling, hell yeah!). Min lillasyrra Samantha är också rolig att vara med hehe. Hon är bara 11 och har sina humörsvängningar ibland men är väldigt pratglad och när hon väl börjat går hon inte att stoppa. Sitter ofta och pratar med henne vid köksbordet om allt möjligt och härromdan lärde hon mig spela wi, yeah(jag vet att jag är den enda som typ aldrig gjort det förr). Så gullig, hon sa precis til mig att jag såg fin ut idag haha. Sedan har jag min bror James som är 92:a och jag är förvånad över hur nära jag kommit honom redan. Jag ser ändå inte honom alls lika ofta som min mamma och syster men vi har hunnit med shopping tillsammans, filmkväll och långa samtal på kvällarna om allt möjligt. Det är kul att ha en i samma ålder hemma för han är väldigt snäll och rolig och lätt att prata med.

Än så länge så har vi väl inte haft något extrem uteliv, men vi har ju bara varit här i lite mer än två veckor så det ska väl snart ändras ;) Vi har shoppat en del och hängt med lite nytt folk, samt testat på pub i Richmond. Här kommer bilder!

Partyfolk på Pitcher and Piano

Vi var på Europas största köpcenter Westfield i Hammersmith, där var det jäkligt fint men finast av allt var nog den halvnakna killen som stod och gjorde reklam utanför en affär..

Här ser ni Anna och Elin inne på Westfield :)

Och mina nya Converse som jag köpte på Office, en butik på Westfield. Är supernöööjd erkänn coola? Visar ju vilket land jag representerar också ;)

Jag och Mathias coolar oss i en telekiosk

Partyfolk på puben Pither&Piano

Det var allt för mig idag! Var ju ett rätt långt inlägg så lär nog inte skriva på ett tag :) Tycker vi varit rätt dåliga på att uppdatera så nu vill jag höra känslor från Madrid och Paris samt en maaassa bilder, tack!

Ni är bäst

er Lusse