Tomt på Polhem

Det känns inte så lite tomt på skolan utan er! Men desto roligare att läsa era informationsrika rapporter från diverse huvudstäder! De flesta verkar ha det bra och dessutom lugnt och skönt med skolarbetet: det är ni verkligen värda efter den hårda höstterminen!
   Jag hann ju tyvärr inte ut till Richmond under min Londonvistelse vilket grämer mig, men det var fullspäckat schema. Vill dock lämna några tips! Supertrevlig söndagsmarknad är Spitafield market (bara full marknad på söndagar), ta tuben till Liverpoolstreet! Camden market känner ni väl redan till! Om inte så är det tvångs! Fastna inte i början på gatan utan ta er upp till Camden Lock market. Glöm inte heller att flyta runt i Soho (och fastna inte i shoppingträsket på Oxford street).
   Slutligen: kram på er alla!

Madrid vs London vs Paris

Tjenare!

Efter louise inlägg igår (ett fantastiskt bra inlägg!) känner jag att jag måste försvara Madrids heder lite ;)

Jag kan börja med att säga att allt fortfarande är underbart! En stor anledning till att jag trivs så mycket som jag gör är min värdfamilj. De är supersnälla, trevliga, sociala och jag får god mat varje dag. Jag känner mig verkligen hemma här i huset och jag känner mig som en del av familjen.

I skolan har vi haft en mjukstart och det känns som det behövdes. Nu börjar vi dock komma igång med arbeten och liknande och då kommer såklart även läxorna. Men jag tycker ändå skolan känns enklare än vad den gjorde i höstas. Vi får väl se om jag säger samma sak om två månader ;) Och jag glömde nästan, idag sa vår NK-lärare att hon skulle kolla upp om vi kunde tenta av naturkunskapen så vi slipper gå på de lektionerna! Hade varit helt underbart om vi kan göra det!!!

Det har verkligen inte varit svårt att få tiden att gå. Vi har spelat både fotboll och innebandy, hängt på olika köpcentrum, fikat (väldigt mycket!), varit på olika barer och klubbar i Madrid och massa andra roliga saker :D Och ikväll ska vi först på restaurang och käka massa gott innan vi drar vidare.

Nu orkar jag inte skriva mer för den här gången, men nästan gång kan jag berätta lite om skillnaderna jämfört med Sverige och andra lite spännande saker!

En bild på hela gymnasiet inne i Madrid :)

Ha det bäst flodhäst!

Besos y abrazos de Madrid!

// Niklas

Londonbo

Hej alla underbara klassisar! Fast störst hej till madridarna och parisarn för jag saknar er jättemycket :( ibland känns det bara sjukt bull att vi splittats upp för det skulle vara så jäkla kul att göra detta tillsammans med er! Hoppas ni har det överfett där i allafall:)

Så, tillbaka till London. Tänkte berätta lite om hur allt känns och lägga upp lite bilder såklart!

Det känns faktiskt inte så speciellt som man tänker sig. Eller jo, om man verkligen tänker på att shit nu är jag verkligen här, i ett annat land osv, så kan man ju knappt tro det. Men det har inte tagit så lång tid att vänja sig och det känns liksom inte konstigt längre att jag faktiskt bor här nu!

När det gäller skolarbete så är jag faktiskt glad över att det har känts så mycket lättare här! Verkligen en skillnad. Dagarna är ju inte så långa, (idag slutade vi tio i ett och imorgon slutar vi tio över tolv liksuuum...!) och det är ju inte så många jobbiga ämnen, tack och lov! Matten går förvånande bra och jag har mycket lättare för att plugga och hänga med här och nu! Är det likadant för er i Madrid och Paris? Och tro det eller ej men jag har börjat träna tre gånger i veckan också (hehe måste ta upp det för jag är superstolt) , Oliver är härmed min private coach och det känns bra att ha någon som pushar en.

Jag antar att det värsta med den här resan är (vilket jag nog inte är ensam om att tycka) avståndet från vänner och familj. Jag saknar mina vänner där hemma extremt mycket och även fast klassisarna här är de bästa klasskompisarna man kan tänka sig så känner man ändå av längtan efter de där meningsfulla pratstunderna man bara kan ha med sin absoluta bästis. Detta gör dock mig ännu gladare över att jag hamnat i en sån bra familj! För om jag inte hade gjort det så hade det väl antagligen varit ännu något jobbigt att tänka på. Jag gillar verkligen min familj och känner mig redan nästan som en av dem. De är absolut sig själva och sociala vilket har gjort det rätt så lätt att komma nära dom. Min mamma Juliet gillar att prata rätt mycket och egentligen så behöver man inte säga värst mycket för att hålla henne igång haha. Hon är väldigt gullig och gillar att skämta och har till och med tagit ut mig på fika. (Hon har även lovat mig att hon ska lära mig laga friterad kyckling, hell yeah!). Min lillasyrra Samantha är också rolig att vara med hehe. Hon är bara 11 och har sina humörsvängningar ibland men är väldigt pratglad och när hon väl börjat går hon inte att stoppa. Sitter ofta och pratar med henne vid köksbordet om allt möjligt och härromdan lärde hon mig spela wi, yeah(jag vet att jag är den enda som typ aldrig gjort det förr). Så gullig, hon sa precis til mig att jag såg fin ut idag haha. Sedan har jag min bror James som är 92:a och jag är förvånad över hur nära jag kommit honom redan. Jag ser ändå inte honom alls lika ofta som min mamma och syster men vi har hunnit med shopping tillsammans, filmkväll och långa samtal på kvällarna om allt möjligt. Det är kul att ha en i samma ålder hemma för han är väldigt snäll och rolig och lätt att prata med.

Än så länge så har vi väl inte haft något extrem uteliv, men vi har ju bara varit här i lite mer än två veckor så det ska väl snart ändras ;) Vi har shoppat en del och hängt med lite nytt folk, samt testat på pub i Richmond. Här kommer bilder!

Partyfolk på Pitcher and Piano

Vi var på Europas största köpcenter Westfield i Hammersmith, där var det jäkligt fint men finast av allt var nog den halvnakna killen som stod och gjorde reklam utanför en affär..

Här ser ni Anna och Elin inne på Westfield :)

Och mina nya Converse som jag köpte på Office, en butik på Westfield. Är supernöööjd erkänn coola? Visar ju vilket land jag representerar också ;)

Jag och Mathias coolar oss i en telekiosk

Partyfolk på puben Pither&Piano

Det var allt för mig idag! Var ju ett rätt långt inlägg så lär nog inte skriva på ett tag :) Tycker vi varit rätt dåliga på att uppdatera så nu vill jag höra känslor från Madrid och Paris samt en maaassa bilder, tack!

Ni är bäst

er Lusse

hälsningar från Madrid!

Hejsan allihoppa!

Jag sitter här på mitt nya rum och verkligen njuter! Är förvånad över hur bra allting har blivit och jag trivs hur bra som helst.

När vi kom ner igår mötte familjerna oss på flygplatsen. Eftersom min mamma och ekans mamma är systrar, så är de familjerna bra vänner. Därför mötte Carlos (min pappa) och felix (ekans pappa) oss två och sedan blev det en gemensam bilresa till alcobendas. Här bor vi bara tre trappuppgångar ifrån varandra vilket är underbart! :D

Familjen pratar bara spanska, men det fungerar bra ändå. Under dagen blev det mat två gånger (extremt gott!) och en liten rundtur i staden.

Idag var det skola där vi nya elever började kl 9. Det blev mest att lära känna varandra och hitta på skolan, något som inte är speciellt svårt då den är jätteliten! Efterskolan fixade vi våra busskort och tog en fika.

Nu tänkte jag försöka vara lite social med familjen.

Ha det bäst!

Calling from London

På Kastrups flygplats

Mitt lilla men mysiga rum (det som jag helt ärligt är mest glad att jag packade ner i resväskan är min nallebjörn Bearit som ni ser i sängen)

Ahlse och jag spelar biljard i uppehållsrummet i skolan, ni kan gissa vem som vann va?

Man, kvinna? Kvinna man?

Olivers födelsedag, pizza express

Söta Louise och Elin har shoppar loss inne på Primark

Igårkväll vid Themsen, här även med stockholmarna Kalle och Adrian

Louise och jag hemma hos Adrian i S:t margaret

Hej alla Nv2b:are och alla andra. Nu har vi alla börjat vår resa. Ni madridare (kan man säga så?)borde vara framme nu också va? Ska bli så kul att höra hur alla har det!

Detta känns helt galet, verkligen! Jag har aldrig någonsin varit så nervös som när jag satt på bussen från flygplatsen mot värdfamiljen. Jag tror aldrig jag kommer uppelva den där känslan igen. När bussen äntligen stannat utanför "mitt" hus och jag sakta men säkert gick och knackade på trodde jag att jag skulle dö. Aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Min värdmamma Julie öppnade dörren och hälsade. Hon visade mig upp till mitt lilla rum och lämnade mig sedan där i drygt två timmar innan hon ställde sig i trappen och skrek "Girls, supper!". Då var det alltså dags att träffa resten av familjen Carrigan som består av, pappa Steve och tvillingdöttrarna Olivia och Abigail. Under middagen frågade dom i princip ingenting om mig, det kändes precis som jag inte fanns där. Chili con carne serverades, som jag inte ens tycker om. Men det var bara att se glad ut, äta och tacka.

Efter middagen visade Julie mig runt i deras trevåningshus. Sedan var det inte mer med det. Hon berättade typ ingenting, inga regler, inget om frukost/tvätten/duschen osv. Allting kändes så läskigt. Jag kände mig typ allt utom välkommen. Så där låg jag i min lilla säng och grät och längtade hem (vilket jag dock hade räknat med att jag skulle göra för jag är en väldigt "hemmakär" liten tjej som dom flesta vet).

Nu har vi ju varit här ett antal dagar och jag känner fortfarande att värdfamiljen inte är toppen. Jag var och pratade med Malin som har hand om värdfamiljerna och berättade hur jag kände. Hon trodde att med tanke på dom haft 7 studenter innan så är detta ingen stor grej för dom längre och dom inte engagerade sig inte alls så det gällde att vara väldigt självständig i denna familj. Vilket jag tycker både är bra och dåligt. Jag hade egentligen önskat en familj där man blev en del av familjen och som man sedan hade kontakt med resten av livet. Här är jag bara en random tjej som äter middag och sover i princip...

Skolan är superfin, ser ut som ett stort slott. Lärarna verkar också bra. Det är riktigt skönt att bara vara 12 elever på lektionerna (utom spanskan där vi är 36!!).

Men som sagt, allt känns väldigt upp och ner för tillfället. Detta är så mycket jobbigare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag saknar mitt liv där hemma! Haha, åh vilken mes jag är. Men detta kommer bli en stor utmaning för mig... men jag ska klara den!

Heej! :D Nu har vi äntligen kommit hit!
Jag var den första som fick kliva av bussen, vilket var skitläskigt, men när jag såg min glada (och lilla) mamma så kändes det ändå rätt lugnt! Så fort jag vågar ( känns lite töntigt) så ska jag be om ett foto på min kära lilla familj och lägga upp. Jag har en mamma, lillasyster, storebror, kattunge och kattmamma!
Det känns nästan som hemma redan och jag tror det flesta av oss slappna av mer och mer i våra nya hem :)! Min mamma är sjukt chill när det gäller att ta vad jag vill och det är inte mycket städning jag behöver göra heller ;) I och med att jag bor rätt långt ifrån någon jag känner så har jag spenderat kvällarna med att sitta runt öksbordet och snacka med min mamma och lillasyster vilket har varit jättemysigt.
Vi har bara hunnit gå en "seriös" dag i vårt slott till skola men har även hunnit kolla in RIchmond lite. Det verkar vara en jättemysig stad ( Ändå nice shopping!).
Imorgon ska vi fira Olivers artonårsdag genom att ta en pizza i Richmond, det ska bli jättemysigt! Grattis i förskott OLLIBOI!
Här e lite bilder :)

"Min" extremt lekfulla och keliga kattunge :)

SöteAnna och sötaArvid utanför o2

Här skulle alla samhällare och naturare trängas i samma o2affär för att få det billigaste telefonkortet! Gissa om de som tog emot oss blev glada för alla kunder ;)

We are heeere o.O